Bestiarium - djur på medeltida vis III

Sep 02, 2017

Draken är en reptil som sprutar eld och har vingar. Enhörningen är en häst med ett spiralvridet horn i pannan som jagad, plågad och stressad av jägare vilar sitt trötta huvud i en jungfruns sköte. Hyenan är ett tvåkönat rovdjur som gärna kalasar på lik på kyrkogårdar. Allt enligt bestiarium – medeltidens djurbok. I en serie essäer uppmärksammar jag odjuren, monstren, och deras symboliska betydelse i bestiarierna.

Essä

I det monstruösas gränsland

Monster väcker både rädsla och begär (nyfikenhet) till liv hos den som kommer i vidundrens närhet. Vi både vill och inte vill konfronteras med det monstruösa. Denna skräckblandade fascination inför det monstruösa har med monstrens avvikelser att göra. Det kan handla om en kroppslig avvikelse eller en beteendemässig variation – inte sällan både och.

Bildresultat för monsters

Ett femhövdat monster från 1600-talets början. Källa: Wikipedia

Oberoende om monster är verkliga, exempelvis stora hajar, krokodiler och blodsugande fladdermöss, eller fiktiva, exempelvis drakar, zombies och vampyrer har de en vana att återkomma. Likt skuggor har monster och det monstruösa följt människan allt sedan civilisationernas gryning och ledsagat människan på hennes väg in i kulturen. Monster är en del av mänsklighetens historia eftersom de handlar om oss själva.

Monster var under medeltiden farliga och bisarra varelser som levde i ett gränsland mellan både den kända och okända världen, mellan kristendom och kätteri, gott och ont, fakta och fiktion.

Bildresultat för medieval monstrous races

Monsterraser i ytterkanten av den kända världen. Källa: wordpress.com

Monster och det monstruösa provocerade samhällets normer genom att överskrida gränser – geografiska, moraliska och identitetskategoriska – eller genom att bara vara marginaliserade hybrider i en kolorerad handskrift.

Bildresultat för medieval monstrous races

En grotesk hybrid tillsammans med en så kallad panotii, en medlem av de monstruösa människoraserna. Källa: the Rutland Psalter, f. 88v.

Under medeltiden ägde en invasion rum av monster som talar sitt eget språk om ett stort intresse för det monstruösa i alla dess avvikande former. Både sakral och profan litteratur bär vittne om monstrens ständiga återkommande.

img

Hydrus. Källa: British Library, Royal MS 12 C. xix, Folio 12v

Att de därför även dyker upp i de medeltida bestiarierna är inte ett dugg förvånande. Det låg nära till hands att ”upptäcka” monster i naturen när bestiarierna beskrev världens fauna och flora. I antik anda valde man att personifiera djuren och bestarna; de tillskrevs mänskliga egenskaper och en gudomlig orsak.

I denna fördjupningsserie av essäer på temat Bestiarium: djur på medeltida vis tas ett övergripande grepp på bestiariernas monster och det monstruösa i syfte att finna det onaturliga i naturen och det omänskliga i människan.

Fokus ligger på hur monster satte gränser och därmed markerade för människan hur långt hon kunde och fick gå i sitt sökande. Samtidigt var monster varelser som mer än gärna överträdde andras gränser.

Dessutom behandlas monstrens former och vad dessa skepnader avslöjar om det monstruösas formspråk och mening. Så häng med i denna kavalkad av unika bestiariebilder och djuplodande monsteranalyser!

Mycket nöje!

Bo Eriksson

Referenser

Bestiary MS Bodley 764 (Barber 1999)

The Bestiary: A Book of Beasts (White 1960)

Le Bestiaire de Cambrai (Chomant 2009)

Le Bestiaire: Version longue attribuée à Pierre de Beauvais (Baker 2010)

Book of Beasts: A Facsimile of MS. Bodley 764 (de Hamel)

Jeffrey Jerome Cohen (ed.), Monster theory: reading culture (Minneapolis & London 1996)

Barry Cunliffe, Facing the ocean: The atlantic and its peoples, 8000 BC–AD 1500 (Oxford 2001)

Chet Van Duzer, ”Hic sunt dracones: the geography and cartography of monsters”, Asa Simon Mittman with Peter J. Dendle (eds.), The Ashgate research companion to monsters and the monstrous (Farnham 2012) s. 365–386

Bo Eriksson, Bestiarium: En medeltida djurbok (Stockholm 2009)

Jonnie Eriksson, Monstret & människan: Paré, Deleuze och teratologiska traditioner i fransk filosofi, från renässanshumanism till posthumanism (Lund 2010)

The Etymologies of Isidore of Seville (Barney et al 2006)

Christian Heck & Rémy Cordonnier, The grand medieval bestiary: Animals in illuminated manuscripts (New York & London 2012)

Marianne Govers Hopman, Scylla: Myth, Metaphor, Paradox (Cambridge 2013)

The Middle English Physiologus (Wirtjes 1991)

Der Millstätter Physiologus: Text, Übersetzung, Kommentar (Schröder 2005)

Henrik Otterberg (utg.), Bernströms Bestiarium: En djurens nordiska kulturhistoria (Stockholm 2008)

Physiologus: A Medieval Book of Nature Lore (Curley 2009)

Physiologus: En bok om naturens ting (Nordin-Pettersson)

Sebastian I. Sobecki, The sea and medieval english literature (Woodbridge 2008)

Ragnar Stenberg, ”Helgonmålningar i Täby kyrkas vapenhus”, Fornvännen 1948 (43) s. 133–140

David Williams, Deformed discourse: The function of the monster in medieval thought and literature (Exeter 1996)