Stulen musik

Recension

Historia 1900-tal. Mellankrigstiden och Andra världskriget.

Anders Rydell, Stulen musik: Nazisternas plundringar och musik som motstånd (Stockholm: Norstedts 2024). 342 s.

”Tolvtonstekniken inom musiken är ett bevis för det judiska söndrandet på alla livets områden … Det representerar den fullständiga förstörelsen av notationens naturliga ordning inom vår klassiska musik.” Så skriver Herbert Gerigk, som var musikkritiker verksam i Tyskland under 1930-talet och anhängare av nazismen, om tidens nya musikstil och beskriver Adolf Schönberg, skaparen av tolvtonstekniken, som en ”musikalisk boogieman, en konnässör som ägnade sig åt nihilism och söndring.” Precis som allt annat judiskt ansåg Gerigk att också Schönbergs musik var ett hot mot den tyska “ariska” folksjälen.

I den nationalsocialistiska föreställningsvärlden utgjorde allt judiskt ett hot, även konsten, musiken och litteraturen. Judar sades propagera för droger, rasblandning och socialism och konsten i en vid mening bidrog till en pågående degenerering av den ariska rasen och kulturen. Inte minst ansågs jazzen och modernismen som särskilt stötande för de nazistiska väktarna av arisk kultur.

Herbert Gerigk, som i artikel efter artikel i tidskriften Die Musik förde fram sina antisemitiska idéer om ras och musik, rekryterades till ett av nazisternas mer udda organisationer: Einsatzstab Reichsleiter Rosenberg. Den utgjorde nazisternas främsta plundringsorganisation av konst, värdefulla handskrifter och föremål. Ledaren för gruppen var den hängivne nazisten Alfred Rosenberg.

I den här boken får vi följa inte enbart de nazistiska spårhundarna som nosade rätt på unika musikhandskrifter och böcker - för att inte tala om alla ovärderliga instrument - utan också de judiska musiker som fick sina föremål och instrument beslagtagna för att sedan själva bli placerade på tåg och transporteras till koncentrations- och förintelselägren i öst.

Stulen musik är den tredje avslutande delen i Anders Rydells serie om nazisternas förbrytelser och plundringar. Den första beskrev konststölderna, den andra plundringen av alla böcker. Och nu har alltså turen kommit till musiken. Fotograf: Rickard Eriksson.

Till sin hjälp att identifiera och värdera musikhistoriska samlingar hade Herbert Gerigk en rad framstående musikforskare. De genomförde räder mot hem som exempelvis den polsk-judiska pianisten Wanda Landowska som fick sin bostad tömd. De tog också allt av värde som fanns på hennes skola i Saint-Leu-la-Fôret, där hon förvarade flera historiska instrument, en musikhistorisk boksamling med 10 000 volymer samt ovärderliga handskrifter och brev.

En annan som fick besök av de nazistiska plundrarna var Arthur Rubensteins hem vid Avenue Foch. Utöver personliga arbetsmaterial, brev och kompositioner tog de också cirka 5 000 böcker.

I juli 1944 kan Einsatsstab Reichsleiter Rosenberg rapportera att 69 619 hem hade tömts och att 26 984 godsvagnar rekvirerats för tranporter. Det var inte fråga om stöld, utan om att utplåna en musikalisk kultur, ”att bryta sönder generationer av traditioner, kunskap och historia” skriver Rydell (s. 200).

Författaren varvar redogörelser och faktabeskrivningar med sitt arbete med boken: hur han vistas i Berlin, besöker kongressbiblioteket i USA, flyttar ut i Skärgården där han tvingas läsa iklädd en dunjacka sittande tätt intill en värmefläkt etcetera. Det stör inte läsningen utan skapar en rytm i berättandet som fungerar förvånansvärt väl och ger en extra dimension åt den större historiska berättelsen.

Han gör också förtjänstfulla historiska tillbakablickar till framväxten av en ny sorts antisemitism under senare delen av 1800-talet i Tyskland, en som inte tog sin utgångspunkt i kristen teologi utan i politisk ideologi. Under mellankrigstiden upptogs denna form av antisemitism av hängivna nazister som länkade den samman med ett större nationellt politiskt projekt att vilja omvandla Tyskland. De betonade judarnas inneboende främlingskap och beskrev judar som profithungriga materialister som vägrade anpassa sig till samhällets normer. Judar var gudsförnekare, rasfrämmande kapitalister och materialister - och deras konst ansågs, som sagt, vara urartad och degenererad.

Många är de judiska kompositörer, musiker och samlare av handskrifter som passerar i skildringen, men var och en får sin egen plats i Rydells berättelse. Förutom Wanda Landowska kan också nämnas den österrikiske kompositören Herbert Zipper. Under månaderna efter Anschluss greps, kidnappades och misshandlades cirka 70 000 österrikiska judar, däribland Zipper. Han fick ett par brutna revben, ett igenmurat öga och transporterades sedan till Dachau.

Men i Dachau samlade han kring sig ett dussin musiker och de övade i hemlighet. Tillsammans med en annan fånge, kabaréförfattaren Jura Soyfer, komponerade de den så kallade Dachausången. Det är musik som motstånd, menar Rydell.

Ett annat exempel på musik som motstånd är Alma Rosés violinkonserter i operationssalen till avdelningen för medicinska experiment i Auschwitz. Ryktet om deras uppträdande spreds i lägret och en kvinnlig SS-vakt, känd som ”besten” - hon var i vanliga fall sadistisk och grym - bestämde sig för att starta en kvinnoorkester. Rosé utnämndes till Kapo samtidigt som hennes status ändrades från ”jude” till ”mischling”; allt för att lägervakterna skulle kunna få avnjuta klassisk musik.

Frågan om musik som motstånd är dock problematisk, vilket också Rydell är medveten om. De andra lägerfångarna till exempel kommenterade orkesterns vara och dagliga övningar med att musiken inte lindrade människors fasor, bara musikernas lidanden. I lägret gällde det att överleva och om trakterandet av musik gav en möjlighet att lindra plågorna och uppehålla livsgnistan, så tog man självklart den.

Anders Rydells bok om nazisternas stölder av musik och deras försök att utplåna en hel tradition är skrämmande aktuell i dag med ökad antisemitism i världen och allt fler våldsdåd riktade mot judar. Det är viktigt att visa vad som utgör den yttersta konsekvensen av antisemitism: stöld av judisk egendom, utplåning av en kultur och folkmord.

Fem Historievärldar av fem möjliga. Rekommenderas varmt!

Bo Eriksson