Introduktör och viktig röst i debatten

10TAL har funnits ett långt tag på tidskriftsmarknaden. Den gick förut under namnen 80TAL, 90TAL och 00TAL. Under sina nästan 40 år har tidskriften varit en viktig röst i den svenska kulturen. Oavsett om det har handlat om att introducera nya litterära texter – noveller, dikter, prosastycken eller sångtexter – eller presentera samhällsanalyser har 10TAL fördjupat samtalen om vår samtid och skapat debatt.

Insikt väntar den som tar sig tid att läsa

10TAL ställer höga krav på läsare, det är otvetydigt så, men en stor belöning väntar den som tar sig tiden att läsa igenom texterna. Den kommer i form av ökad insikt.

Insikt är inte i dag en säljande term. Alla som sysslar med tidskrifter och media i en eller annan form vet att insikt är något som tar tid och tid är något som nutidsmänniskan saknar. Tidskrifter väljer därför oftast enkla och snabba lösningar. Det gör inte 10TAL.

10TAL går i stället på tvärs mot utvecklingen. Johan Östling, docent i historia och Pro Futura-forskare vid Lunds universitet och Swedish Collegium for Advanced Study (SCAS), har påpekat i en artikel i *Svenska Dagbladet (angående att vår samtids kunskapssystem befinner sig i snabb förvandling): ”De snabba klicken premieras framför de utredande resonemangen.” Det analytiska och reflekterande har trängts undan av det personliga och polemiska, skriver han, och målar därmed upp en alarmerande situation för det intellektuella samtalet i offentligheten.

Av den anledningen är det skönt, ja rentav befriande, att det finns tidskrifter som fullkomligt struntar i de snabba klickens påtvingade kommunikationsform och den utbredda narcissistiska personlighetskult som frodas i samtiden. 10TAL tar upp ämnen som i första hand berör och intresserar redaktionen, inte det som kan tänkas vinna flest antal ”gillar” på Facebook eller konsumeras lätt och snabbt tillsammans med en kaffe latte och en bulle i Pressbyrån.

Bildstormare

Senaste numret, som har titeln ”Bildstormare”, sätter sig före att undersöka relationen mellan bild och ord i vår samtid och ”hur konstarterna integreras i våra vardagliga liv”. En bildstormare som analyseras och tolkas är Katarina Frostensson.

I en mycket intressant och välskriven essä placerar Victor Malm förtjänstfullt diktaren i en metaforkritisk tradition, samtidigt som han menar att Katarina Frostenssons styrka som poet är att verka med bildens kraft. ”Paradoxalt nog använder hon metaforer och liknelser för att uttrycka sin ovilja till dem; uppmanar till ikonoklasm, bildstorm, med bilders bistånd.” Hon vill inte radera metaforen utan ”uppmärksamt använda sig av dem”.

Tidskriften behandlar temat väl; det både breddas och fördjupas. Möjligen skulle man kunnat ha haft en representant för bildstormare i skönlitteraturen också. En författare som Orhan Pamuk skulle ha kunnat diskuteras mot denna metaforkritiska bakgrund. Jag tänker till exempel på hans roman Mitt namn är röd (1998). Vad var väl 1500-talets miniatyrmålare i Konstantinopel om inte bildskapare i en värld fylld av verkliga och hatiska bildstormare?

Men det är småsaker och bagateller. Tidskriften ger mersmak. Och det finns dessutom mycket mer spännande att läsa. Där finns till exempel en essä om färg och dess användning skriven av poeten och essäisten Lisa Robertson, som till vardags sysslar med arkitektur, ljudkonst, mode och design. På ett finurligt och lärt vis pendlar hon mellan färgernas idéhistoria och metafysik.

En annan text som jag hade mycket stor behållning av och som fick mig flera gånger att både skratta högt och i djupaste allvar begrunda konstens relation till livet (och tvärtom) var ”Ordhet och bildhet – Ett samtal om lyrik och konst”. Poeten Elis Burrau träffade poeten Joar Tiberg och konstnären Karin Mamma Andersson i Karins hus på Gotland. Han följde dem i ett dygn: de letar tryffelsvamp och dricker champagne i köket samt diskuterar konstens stora och svåra frågor.

Att försöka sammanfatta dessa samtal går inte. Spontana infall varvas med långa dialoger kring vad jag gissar noga förberedda ämnen. Några spridda meningar ur samtalen talar för sig själv:

(Elis) ”Hatar du poesi?” (Joar) ”Jag skulle nog vilja säga att jag avskyr poesi.”

Angående Horace Engdahls bok: (Karin) ”Det där kommer från grisen. Var det du som lånade grisen av mig?” (Joar) ”Jag har min egen gris.” (Karin) ”Det är någon som har lånat min gris.”

(Karin) ”Idag är konsten och allvaret en ekologisk rotfrukt som ligger i ett hörn i affären när folk går till chipshyllan.”

(Karin) ”När jag var ung var jag som ett litet propellerplan, jag lyfte direkt. Idag är jag som en jumbojet: kräver en enorm startsträcka och när jag kommer upp är hela planet fyllt med en massa bagage, fyllt med skit.”

(Joar) ”Det finns något auktoritärt i själva boken som fenomen. Den är så hård mot sin användare. Man ska börja från sida ett.”

(Joar) ”Tanken på att göra någonting nytt äcklar mig. Jag vill göra någonting mycket gammalt som kommer för sent till allting.”

Detta och mycket mer, förstås, finns i det senaste numret. Rekommenderas varmt! Beställ gärna en prenumeration. Det behövs som motkraft i denna tid av snabba klick och ”gilla”-funktioner.

Fakta om 10TAL

10TAL drivs av en ideell förening bestående av författare, konstnärer, kulturjournalister och studenter. Den kommer ut med som regel tre nummer per år och en helårsprenumeration kostar 3 nr 299 kronor, stödprenumeration 3 nr 600 kronor, 4 nr 360 kronor, studentprenumeration 3 nr 260 kronor.

Chefredaktör och verksamhetsledare: Madeleine Grive

Redaktionssekreterare: Emanuel Holm

Grafisk form: Lukas Möllersten

Hemsida: http://www.10tal.se

Bo Eriksson