Recension

Recension

Anders Johnson, Hela Stockholms Isaak Hirsch (Stockholm: Albert Bonniers Förlag 2017). 289 s.

I dag är det få som känner till stockholmaren Isaak Hirsch. Annorlunda var det under 1800-talets senare hälft och början av 1900-talet. Då var han huvudstadens mest kände profil. När han avled 1917 stod det i DN om ”hela Stockholms Isaak Hirsch”. Det räckte med att säga hans förnamn: alla visste vem man menade.

Isaak Hirsch — En känd Stockholms profil från 1800-talets senare hälft och runt sekelskiftet. Källa: Wikipedia

Isaak Hirsch (1843–1917) sysslade med grosshandel, företagsomvandling, fastighetsaffärer och byggande, intresserade sig för teater – han hade för vana att, ungefär som ett barn, högljutt kommentera handlingen under pågående föreställning – och skänkte frikostiga donationer. Mest känd är han som byggherre.

Isaak Hirsch byggde 26 hus i Stockholm, bland andra Oscarsteatern, flera hus och kvarter på Strandvägen samt Kungsbropalatset på Vasagatan. Han investerade även i fastigheter i andra städer, som i Sundsvall efter den stora branden 1888.

Om denne framstående och drivande person i Stockholms omvandling samt en av huvudstadens mest främste filantroper under 1800-talets senare hälft och fram till första världskrigets utbrott har Anders Johnson skrivit en biografi. Anders Johnson är en namnkunnig författare med inriktning på svensk politisk och ekonomisk historia, bland annat Stockholms näringsliv.

Isaak Hirsch tillhörde en av de första judiska släkter som invandrade till Sverige. Han var dessutom fjärde generationen stockholmare. Isaak förblev ungkarl livet ut men var väldigt förtjust i en kvinna vid namn Mathilda Grabow, som var en känd operasångerska. Något äktenskapligt liv med henne fick han inte men han skaffade sig två barn med andra kvinnor.

Anders Johnsons ambition med biografin är hög. Han vill skildra både Isaak Hirschs liv och gärning samt ge en beskrivning över Stockholms utveckling från 1840-talet till 1910-talet. Min uppfattning är att han tyvärr misslyckas med båda syftena, även om boken har förtjänster. När jag läst ut boken kände jag inte att jag kommit Isaak Hirsch närmare in på livet trots 289 fullmatade sidor av årtal och företags-, gatu- och personnamn. Felet ligger i för många och för långa faktaredovisningar.

Boken är full av uppräkningar och har för lite av historisk berättelse och psykologisk kartläggning av personen och människan Hirsch. De bästa porträtten av Hirsch ger faktiskt Pär Wästberg, som citeras flitigt i boken. Pär Wästberg är släkt med Isaak Hirsch.

Så här ser det exempelvis ut: ”På en konkursauktion i augusti 1899 ropade Isaak in en masugn i Korsnäs utanför Falun. I september 1907 sålde han den till Sandvikens Jernverk som ämnade återuppta masugnsdriften.” På vilket sätt bidrar uppgiften till att fördjupa bilden av Isaak eller av Stockholms utveckling, undrar jag. Detta är blott ett exempel. Jag skulle kunna lyfta fram hundratals.

Samma sak gäller för släktgenomgångarna som också de blir stela uppräkningar av födelse- och dödsår och uppställda i vad som mest liknar SBL:s eller Wikipedias formatmallar. Jag hyser stor respekt för författarens 1800-tals kunskaper, som är djupa i fråga om näringslivshistoria, men han brister i själva hantverket att förmedla dessa.

Oscarsteatern — en av Isaak Hirsch många byggnader i Stockholm. Källa: Stockholmskällan (fotograf okänd, 1906), fotonummer C 1775 och Fa 48026

Där finns också positivt att säga om boken. Hans redogörelser över Hirschs judiska historia är mycket bra. Likaså avsnitten som beskriver omvandlingen av Östermalm. Det är dock synd att han inte nådde ända fram med sin föresats att skildra både Hirsch och Stockholms omvandling under en tid av stor förändring, för jag vet att Anders Johnson kan bättre.

Det kan vara så att boken är ett beställnings verk av Stiftelsen Isaak Hirschs Minne – bokens avslutande kapitel, som behandlar bland annat stiftelsens både nuvarande och historiska verksamhet, tidigare stadgar och ordförande, låter onekligen antyda detta. Det skulle förklara det stora antalet faktauppräkningar och listor på namn och personer: stiftelsen ville självklart ha en bok som summerar donatorns insatser i alla möjliga ekonomiska och andra sammanhang. Men för en biograf gäller det att göra urval och sortera bort det oväsentliga från det väsentliga runt personen och individen som står i fokus. En läsare av en biografi vill i första hand se människan, inte samhället.

Bo Eriksson