Recension

David Grann, Killers of the Flower Moon: Oil, Money, Murder and the Birth of the FBI (London: Simon & Schuster 2017). 338 s.

Den 24 maj 1921 i Oklahoma, USA: Anna Brown, 34 år gammal, är sedan tre dagar spårlöst försvunnen. Hon hittas en vecka senare död i botten av en ravin. Kroppen är förruttnad och maskäten, och hennes ansikte är så svart att det är omöjligt att identifiera henne. Men via hennes guldfyllningar i tänderna och kläder går hon till slut att identifiera. Polisen meddelar familjen den tragiska nyheten: Hon har blivit skjuten i huvudet, bakifrån, i en ren avrättning.

På en annan plats en bit därifrån hittas Charles Whitehorn. Också han mördad; skjuten i bakhuvudet. Några veckor senare dör Anna Browns mor Lizzie Kyle i ett hastigt sjukdomsförlopp. Familjen misstänker förgiftning. Det var inte första gången som familjen drabbades av en mystisk sjukdom. Minnie Smith, syster till Anna Brown och dotter till Lizzie Kyle, dog också i en oförklarlig sjukdom år 1918; hon blev bara 27 år gammal.

Två år senare, 1923, dör så även den tredje systern, Rita Smith, tillsammans med sin man, Bill, när deras hus exploderar. Den sista kvarvarande familjemedlemmen, systern Mollie Burkhart, är slagen av sorg. Under bara några år har hon förlorat hela sin familj.

Det som förenar de kvinnliga offren, utöver att de tillhör samma familj, är huvudsakligen två saker: en enorm förmögenhet i olja och att de tillhör samma stam, osager.

Om morden och utredningarna som gjordes har den amerikanske journalisten David Grann skrivit en prisad bok. Den är spännande som en deckare och stundom svår att lägga ifrån sig.

Osager är en benämning på en siouxspråkig indiannation som höll till i Oklahoma. Osagerna var den utan tvekan rikaste nationen bland den ursprungliga befolkningen i början av 1900-talet. De bar fina pälsar, hade privata chaufförer, bar diamantringar samt gick klädda i senaste franska modet (när de kände för det). Många av deras tjänstefolk var dessutom vita och inte osager eller tillhörande andra stammar, något som retade gallfebern på icke-osager.

Rikedomarna kom av att osagerna satt på dyrbar mark, som de fått rätt till under senare delen av 1800-talet. När det upptäcktes att det fanns olja i området gick det inte att tvångsförflytta dem. För att kunna få pumpa upp oljan ur den värdefulla marken var rederierna tvungna att betala en ränta till jordägarna, det vill säga osagerna. Osagerna satt således på en outsinlig resurs som pumpade in pengar till stammen som ägde jorden gemensamt.

Allt var väl fram till 1918 och framåt, då en serie mystiska mord och dödar spred skräck bland osager. För också andra medlemmar av nationen mördades, även icke medlemmar som var vänner, ingifta och associerade till osagerna. Det hela utvecklades till en terror – ”The Osage Reign of Terror” som tiden kallades.

Från vänster Rita, Anna, Mollie och Minnie. Bildkälla: npr.books

De officiella siffrorna på antalet mördade och döda under oklara och mystiska förhållanden var cirka 60 personer, men David Grann och efterlevande släktingar till offren räknar med omkring 100 personer. Författaren argumenterar väl på den punkten och det är uppenbart att myndigheterna försökte släta över problemet, även om man satt sin bästa man på jobbet: J. Edgar Hoover.

J. Edgar Hoover var vid denna tid en relativt okänd ung man men med höga ambitioner för sin nyinrättade byrå: ”the Bureau of Investigation”. Hoover utsågs till direktör för byrån år 1924 och 1935 bytte den namn till ”Federal Bureau of Investigation”, FBI. Seriemorden i Oklahoma utgjorde byråns första viktiga och stora fall.

En ung J. Edgar Hoover år 1932. Osager-morden blev hans stora genombrott och triumf och som ledde fram till åren som högsta chef för FBI. Bildkälla: Wikipedia.

Den som tycker att boken verkar spännande och vill läsa den, något jag verkligen rekommenderar, bör sluta läsa nu. För i nästa stycke avslöjas mördarna och motiven bakom morden.

David Grann är en skicklig författare som förstår att hålla spänningen vid liv. Han följer utredarna i spåren och redogör för rättegångarna och de efterföljande straffen. Det är häpnadsväckande men anstiftaren till morden, hjärnan bakom brotten, var Ernest Burkhart. Han var gift med Mollie, en av systrarna. En av Burkharts medhjälpare, som fick utföra de smutsiga jobben och anlita andra yrkesmördare, hette William Hale. Denne Ernest Burkhart försökte till och med förgifta sin hustru Mollie, som dock misstänkte att något inte stod rätt till och tog kontakt med en präst som hjälpte henne.

Vad fick dessa personer att med berått mod mörda sin egen familj och nära vänner och även släktingar? Allt handlade om pengar, det vill säga rikedomarna som var förbundna med oljan. För rätten till räntan kunde en utomstående endast få del av genom ingifte – och att osagern som personen var gift med dog, eftersom den då gick i arv. Killers of the Flower Moon är bland det värsta jag läst i fråga om cynism och mord. En djävulskt bra bok! Rekommenderas!

5 Historievärldar av fem möjliga.

Bo Eriksson