Med elektromagnetism som historisk följeslagare in på det nya året

Dec 08, 2017

Josefin Holmströms historiska roman Samuel är mitt namn passar bra som både julklapp och nyårslöfte.

Recension

Josefin Holmström, Samuel är mitt namn (Stockholm: Norstedts 2017). 263 s.

En blind pojke växer upp någonstans i Norrland under slutet av 1800-talet. Hans namn är Samuel. På grund av att hans mor dör tvingas pojken växa upp hos två systrar. Den ena, ”nymodern”, älskar pojken medan den andra avskyr honom. Han lever under enkla förhållanden där barkbröd tidvis förekommer.

Han har dock tur i allt elände. En snäll präst förstår att pojken är intelligent och ger honom möjlighet att få gå i skola. Samtidigt börjar synen återvända till honom, men bara glimtvis: blixtar av ljus och skuggor far över ögonen. Bakslagen är flera och allvarliga. Vid ett tillfälle är han nära att gå vilse i skogen. Om inte nymodern räddat honom hade vargen tagit honom.

När så även nymodern dör står han ensam i världen, utan hennes ömmande beskydd. Tack vare prästen lyckas han lämna fattigdomen och den hatiska systern. Han får ett stipendium att resa till Cambridge och studera. I den stora lärdomsstaden träffar han Andrew, en rikemans son som lever i sus och dus, och de båda blir vänner. De börjar jobba tillsammans med tidens nya modevetenskap: elektromagnetism. Samuel står för hjärnan och Andrew för pengarna.

Med flykten bort från barndomen och det nya livet Cambridge tar berättelsen en ny vändning och den ska inte avslöjas här. Bara sägas att efter mötet med Andrew och vetenskapen utvecklas Samuels liv till en jakt efter ett ljus så kraftigt att han inte längre behöver frukta mörkret, en energikälla som skulle göra kolet och oljan överflödiga.

Omslagsbild: Samuel är mitt namn

Samuel är mitt namn är Josefin Holmströms andra roman. Det är en historisk roman som är riktigt bra, betraktad som både roman (gestaltning) och som historisk roman (research och tidsanda). Hon levandegör skickligt för det förflutna med hjälp av små tidsmarkörer utan att romanen förlorar vare sig intensitet eller trovärdighet eller uppvisar brister i hanteringen av karaktärerna – en litterär teknik som är helt avgörande för att skapa en god historisk roman.

img

Foto: Sara Moritz

I ett efterord förklarar författaren att en av bokens vetenskapsmän, ”ingenjören”, bygger på en verklig person: Nikola Tesla (1856–1943). Han var en serbisk-amerikansk uppfinnare och maskin- och elektroingenjör som spelade stor roll för att kommersialisera elektriciteten och sprida den till en större allmänhet.

Det finns även några litterära blinkningar i romanen, tycker jag mig uppfatta. En sådan är åt Evelyn Waugh och dennes mästerliga roman En förlorad värld (1945). Karaktären Andrew uppvisar likheter med överklasslyngeln Sebastian Flyte, så också vänparets relationer – Charles-Sebastian i Oxford och Samuel-Andrew i Cambridge – men utan att det på något sätt stör läsningen. Det tillför bara en extra intertextuell dimension åt handlingen som gör den än mer intressant att läsa.

Det finns ett driv i Josefin Holmströms prosa som imponerar. Det går dock inte fort, vilket är bra, utan utvecklingen sker långsamt och på karaktärernas egna villkor. Vi växer så att säga med Samuel; lär oss se världen tillsammans med honom.

Josefin Holmström planterar även ett sökande hos Samuel som sträcker sig bortom vetenskapens strikta experiment och oresonliga naturlagar – han vill återskapa ljuset inom sig själv. Ju närmre slutet vi kommer desto ljusare och mörkare blir det; vilket inte utesluter sorg och prövningar, skuld och försoning samt tillit. Tillit till henne. Till Honom. Den som läser kommer förstå vad jag åsyftar.

Det här är en roman som varmt rekommenderas! Fyra Historievärldar av fem möjliga! Köp den, läs den, ge bort den i julklapp, eller spara den till det nya året, som ett nyårslöfte om att bara läsa god litteratur, men missa den inte! Historievärlden lovar att bevaka Josefin Holmströms intressanta historiska författarskap.

Bo Eriksson