Recension

Fatima Bremmer, Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström (Stockholm: Forum 2017). 375 s.

Ester Blenda Nordström (1891–1948) var långt in på 1900-talet en av Sveriges mest kända journalister. Hon slog igenom med dunder och brak som tidningsmurvel. År 1914 utkom En piga bland pigor, en bok som gjorde henne berömd i hela landet och som än i dag lockar nya läsare. Utklädd till piga tog hon tjänst på en lantgård i Sörmland för att ta reda på varför unga kvinnor skydde pigplatser. Hon beskriver ett arbete fyllt av slit och släp från tidig morgon till sen kväll.

Boken väckte debatt i hela landet, inte minst därför att hon lämnade ut – svek dem, som kritikerna menade – sina arbetskamrater och gårdens familj. Om denne pionjär inom undersökande journalistik i Sverige har Fatima Bremmer skrivit en lysande biografi. Den belönades rättvist med 2017 års Augustpriset.

Foto: Pressens Bild.

Ester Blenda Nordström var för flertalet läsare känd som Banzai, hennes signatur som hon skrev under i Svenska Dagbladet. Redan som pigg 20-åring slog hon sig in på den journalistiska banan med en anställning på tidningen. Den gav henne möjligheter att arbeta och skriva; de två sakerna hon älskade mest i livet, tycks det, förutom att åka motorcykel och bil, röka pipa och överlag leva äventyrligt. Ju äldre hon blev desto mer tydde hon sig dessutom till flaskan.

Bildkälla: Stillbild av Ester Blenda Nordström ur filmen Anna Hylanders dokumentärfilm Ester Blenda.

Hon skrev även andra uppmärksammade böcker: Kåtornas folk (1916), Amerikanskt (1923) och Byn i vulkanens skugga (1930). Alla skickligt komponerade reportageböcker vars innehåll gick tillbaka på hennes egna upplevelser.

Hon skrev också en bok för barn: En rackarunge (1919). Boken har bevisligen påverkat Astrid Lindgren (1907–2002), vars litterära genombrott låg längre fram i tiden men som inte skrev opåverkad av idéerna i tiden och av sina litterära föregångare även om de var lätträknade.

Hon höll sig med en stor umgängeskrets i vilken ingick bland andra författarkollegan och nära vännen Elin Wägner (1882–1949), litteraturkritikern John Landquist (1881–1974) och för ett tag även visdiktaren Evert Taube (1890–1976). Och sen fanns ju förstås alltid Carin Waern Frisell (1887–1972), kvinnan som spelade en alldeles speciell roll i Ester Blenda Nordströms liv.

Carin Waern Frisell tillsammans med Ester Blenda Nordström på gården Bjursnäs. Bildkälla: boken.

I en tid som förbjöd homosexualitet och samäktenskap lyckades ändå de båda tidvis leva ihop utan att ställas inför rätta.

Fatima Bremmer är journalist och författare med en lång och bred erfarenhet av att arbeta som reporter på de stora tidningarna, bland andra Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Expressen. Att det blev Ester Blenda Nordström som vann Fatima Bremmers pennskaft och skrivande hjärta är inte konstigt; båda tycker om undersökande journalistik.

Foto: Helén Karlsson.

Fatima Bremmers bok är skriven med både distans och närhet, vetenskaplig korrekthet och stort brinnande engagemang samt värme för Ester Brenda Nordström. Hon har en unik förmåga att levandegöra det förflutna på ett sätt som närmar sig skönlitterär gestaltning, men med bibehållen populärvetenskaplig form och saklighet. Jag begriper inte hur hon får till det, men resultatet är otroligt bra. Fatima Bremmers prosa är journalistisk men med stil och finess, som om Ester Blenda Nordström själv varit den som fört pennskaftet.

Rekommenderas varmt! Fem Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson