Recension

Peter Mosskin, Systrarna (Stockholm: Atlas 2017). 391 s.

”De föddes när kvinnor saknade rösträtt. De var unga under mellankrigstiden när många ifrågasatte om demokrati var bra för samhället. Först i nästa generation skulle kvinnor bli inflytelserika. Ännu var det männen som syntes. Kvinnoliv levdes i skuggan.”

Författaren och musikern Peter Mosskin lyfter fram några av dessa i (delvis) mörkret levande kvinnor i sin dokumentärroman Systarna. Med hjälp av dagböcker, brev, artiklar samt gamla fotoalbum formar han en bild av sin mor Margit och hennes två systrar (hans mostrar således) Nini och Nun.

Och vilka systrar/mostrar sedan! Nini och Nun var gifta med diktaren Gunnar Ekelöf. Deras historia visar på starka personligheter och vilja att göra något extraordinärt med sina liv. Också modern Frida Flodquist, som tidigt blev änka, träder fram som en stark kvinna och ges stort utrymme i boken.

Peter Mosskin använder sig av dokumentärromanen som litterär och faktalitterär form för att berätta deras liv. Skildringen sträcker sig från barndomen under första världskriget, över tonåren under mellankrigstiden och vuxenblivande under andra världskriget fram till och med efterkrigstidens folkhemsbyggande.

Kvinnornas öden är fascinerande men boken som helhet övertygar inte. Som roman haltar den betänkligt på grund av svag gestaltning. De friheter Peter Mosskin hade kunnat ta sig genom att bruka litterära tekniker utnyttjar han dåligt. Huvudkaraktärernas liv återges, dokumenteras, snarare än formas på ett övertygande sätt av handlingar och tal.

Det är dessutom svårt ibland att hänga med i alla skiften av perspektiv. Utifrån vems perspektiv är det nu som historien förs framåt? Vems dikt är det som jag läser och varför kommer den just nu i handlingen? Romanen sätter således hinder i vägen för själva berättelsen. Bäst är de rent dokumentära delarna av boken.

Familjehistorien handlar om tre starka kvinnor och en mor som såg till att ge sina barn de bästa förutsättningarna. Margit utbildade sig till småskolelärarinna. Nun, som enligt min mening är den mest intressanta av personerna, var verksam som sjukgymnast i Paris. Hon skriver utelämnande brev om sig själv och sitt känsloliv till både Gunnar Eklöf, som hon senare gifter sig med, och till sina systrar, som hon håller mycket av. Nini var sekreterare och montessorilärare.

Nun var den vilda, otyglade och bångstyriga. Nini var mer den envisa och sega. Margit anpassade sig och var hon i opposition visade hon det inte öppet.

Navet kring vilken allt kretsade var faktiskt inte diktaren Ekelöf, tji fick den som trodde att mannen var allt i dessa kvinnors liv och som två systrar förälskade sig i, utan modern Frida – hon som gav döttrarna förutsättningarna att få vara det de blev.

Boken hade vunnit på att vara en familjebiografi och inte en hybridform mellan roman och dokumentär. För intressant stoff råder det minsann inte brist på i Mosskins familjearkiv.

Två Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson