Recension

Magnus Västerbro, Svälten: Hungeråren som formade Sverige (Stockholm: Albert Bonniers Förlag 2018). 440 s.

Våren 1867 var extremt kall. Två veckor in i maj var det minus 6,5 grader i Stockholm. Värst drabbat var Norrland: där hade man frostnätter ända in i mitten av juli.

Inte blev det bättre året efter, då hettan slog till. Det var den varmaste våren och sommaren i mannaminne. Temperaturen låg på över 25 grader redan i maj. Torkan bredde ut sig i framför allt södra Sverige, i Småland och Skåne, och skördarna blev små eller uteblev helt.

Extrem kyla och osedvanlig lång och hög värme med torka till följd skakade om Sverige i grunden. I sin nya bok Svälten: Hungeråren som formade Sverige tar sig vetenskapsjournalisten och författaren Magnus Västerbro sig an ett land på randen till katastrof.

Magnus Västerbro har specialiserat sig på katastrofer. Han har tidigare skrivit en uppmärksammad bok om pesten som härjade i Stockholm 1710 och en bok om farsoter i historien, båda böckerna finns recenserade här på Historievärlden. Nu granskar han den stora svälten 1867–1869.

Copyright/fotograf: Johanna Hanno

Magnus Västerbro skriver med en närvarokänsla och utgår ofta från individer och deras öden. Det är en metod han även applicerar i sina tidigare böcker. Bakom valet ligger inte bara en historiesyn utan också en medveten estetik. Följande skriver han på sidan 152:

”Den extrema hungerns erfarenhet är mycket sällan skildrad på djupet, trots att den varit en så väsentlig del av människans existens. De flesta berättelser som beskriver hur människor upplever en svältkatastrof täcker bara in en liten del av fenomenet.

Precis som när det gäller andra storskaliga katastrofer som drabbar människor – som krig och farsoter – finns det nästan alltid ett tomrum i centrum av de berättelser som bevarats, ett svart hål från vilket mycket lite information tränger ut. Det gäller själva den grundläggande upplevelsen av hur det egentligen känns att leva i kristid, att vara med om det mest fruktansvärda.”

Magnus Västerbro går grundligt till väga. Vi får följa svältåren i kronologisk följd, från utbrottet under den kalla våren och sommaren 1867 över kylans år 1868, när döden lät sin lie gå fram över befolkningen, till slutåret 1869. Han uppmärksammar, som sagt, den lilla människans enskilda öden och umbäranden. Historierna och berättelserna är gripande och skickligt återgivna.

Allt från hur man tvingades tillreda barkbröd och soppa på gräs till hur kroppen steg för steg upphörde att fungera under en längre tids svält behandlas med kunnig och säker hand. Det är uppenbart att det var sjukdomarna, som följde med undernäringen, och inte svälten man i första hand dog av.

Redan svaga och sjuka dukade under först. Sjukdomarna tog också barnen. I fattigstugorna tvingades föräldrarna se hur barnen dog under svåra och plågsamma förhållanden i difteri.

Svälten slog extra hårt mot just de fattiga. De som redan levde på marginalen fick det inte bara sämre ställt utan blev också utan mat när nödhjälpen väl kom igång. För dåtidens syn på fattigdom var både hård och cynisk. Den fattige hade sig själv att skylla, menade man, fattigdom bottnade i lathet eller dumhet. För att få ta del av nödhjälp krävde myndigheterna borgen – hjälpen utbetalades som nödlån – och det var något som de fattiga inte uppbringa.

Magnus Västerbros bok har många förtjänster. Den är välskriven, initierad och väldokumenterad (han redovisar såväl i texten som i slutet av boken litteraturen han använt sig av).

Ämnet är dessutom mycket angeläget och aktuellt. Våren och sommaren 2018 uppvisade lika höga temperaturer som 1868. Skillnaden ligger dock i typ av samhälle. I dag är det främst djuren och bönderna som lever av spannmålsodling och djurhållning som drabbas värst av värmen och torkan. Då var skörden livsavgörande för samhället.

Det finns dock några minus. De historiska tillbakablickarna och utblickarna bryter ibland av läsningen och man tappar den röda tråden. Jag hade dessutom gärna velat veta mer om hur till exempel samerna klarade svälten i Norrland. Räddade rennäringen samerna eller slog kylan och torkan lika hårt mot dem?

Magnus Västerbro får fyra Historievärldar av fem möjliga! Rekommenderas!

Bo Eriksson