Järtecken under 1500-talet
Dec 16, 2018
Kometer, norrsken, jordbävningar, drakar, missbildningar och andra märkligheter var dåliga omen. Prästen Joen Petri Klint var därför oroad. De järtecken han såg och hörde talas om samt läste om i gamla och nya skrifter talade ett tydligt språk om att onda tider var i annalkande. Domedagen var nära. Om denna fjärrskådande och läsande svenske präst som levde på 1500-talet kan man läsa i Sofia Gustafssons Järtecken: Joen Petri Klint och 1500-talets vidunderliga lutherdom.
Recension
Kulturhistoria
Sofia Gustafsson, Järtecken: Joen Petri Klint och 1500-talets vidunderliga lutherdom (Lund: Nordic Academic Press 2018). 271 s.
Kometer, norrsken, jordbävningar, drakar, missbildningar och andra märkligheter var dåliga omen. Prästen Joen Petri Klint var därför oroad. De järtecken han såg och hörde talas om samt läste om i gamla och nya skrifter talade ett tydligt språk om att onda tider var i annalkande. Domedagen var nära. Om denna fjärrskådande och läsande svenske präst som levde på 1500-talet kan man läsa i Sofia Gustafssons Järtecken: Joen Petri Klint och 1500-talets vidunderliga lutherdom.
Sofia Gustafsson är historiker och universitetslektor på institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur vid Linköpings universitet. I sin avhandling undersökte hon svenska städer och urbanisering i medeltidens Europa men nu har hon tagit sig an ett annat ämne: Joen Petri Klints Järteckenbok.
Den svenske kyrkoherden Joen Petri Klint var inte ensam om att ängslas och se oroväckande tecken i skyn. I själva verket går det att dra järteckentydande linje tillbaka långt i tiden, ända till de första civilisationerna. Det som dock skiljer ut just Joen Petri Klint i idétraditionen är, påpekar Gustafsson, hans lutherska tolkningsram av det han ser och hör.
Det var ett intresse som Klint delade med stora delar av det lutherska prästerskapet i Europa under denna omvälvande reformatoriska tid. Konstiga naturfenomen och kometer i skyn var tecken på att allt inte stod rätt till inom kyrkan, ansågs det. Det var de förhatliga katolikernas fel, eftersom de motarbetade den sanna kyrkan, ansåg Klint.
Järteckenläran grundades i en religiös världsuppfattning: Gud sände meddelanden genom himlafenomen. Det var en utbredd tro även om bönderna nog inte tolkade – eller ens såg alla – tecken på samma sätt som prästerskapet. Sett ur det perspektivet fanns det en gräns mellan folktro och lärd tradition men den var inte alla gånger tydlig.
Joen Petri Klints otryckta bok är omfångsrik: hela 400 sidor. Den är dessutom rikt illustrerad. De färggranna och fantasifulla bilderna visar exempelvis svavelregn över Stockholm, blodregn ute i landet, stridande trupper i skyn och svävande drakar.
Dessa bilder med förklarande text gör boken till såväl ett praktverk som ett unikt arbete i fråga om svenskt 1500-tal. Det märkliga är dock att Sofia Gustafssons studie är den första i sitt slag. Många 1500-tals experter känner till verket men ingen har närmare studerat Klints Järteckenbok. Gustafsson insats är därför av stor betydelse för den historiska forskningen om 1500-talet och reformationen.
En av Klints mest kända avbildningar visar liemannen som skördar kål i Söderköping. Den 2 juli 1566 hade några människor i staden sett hur ”lika såsom Döden” en skelettliknande man vandrade omkring i kålgården och med sin lie slog av huvudkålen. Varje slag hördes, likaså dunsarna av kålhuvudena mot marken. Men på morgonen var kålen oskadd.
För Klint stod allt klart. Samma år drabbades Sverige i största allmänhet och Söderköping i synnerhet av pesten. ”Synen av döden ansågs alltså förebåda sjukdomsepidemierna”, skriver Sofia Gustafsson. Andra järtecken som till exempel kometer tolkar Klint på annat sätt.
Han var inte särskilt vidare förtjust i den katolske legaten Antonius Possevino, som besökte Sverige under 1500-talets senare hälft – han dyker upp flera gånger i Klints bok. Gud vredgas över katolikens – katolikernas, det ges flera exempel i boken – resa till det lutherska Norden, blir prästens tolkning.
Utöver direktrapporter (ögonvittnesskildringar) använde sig Joen Petri Klint av järteckensböcker men han hade också tillgång till andra källor till exempel muntliga, tryckta flygblad och texter om sällsamheter i naturen och om missbildade människor.
Sofia Gustafssons studie för Joen Petri Klint till en representant för det lutherska prästerskapet samtidigt som hon menar att han delvis också var en del av folket (om jag förstått henne rätt).
Gustafssons bok är en akademisk studie och är därför försedd med noter. Min bedömning är att den på mycket väl kan läsas av alla som är intresserade av 1500-tal, reformation samt sällsam och annorlunda historia, som ju ändå studier om järtecken kan räknas till. Boken är full av lärdom och historisk insikt.
På den negativa sidan ligger att redovisningen av studiens resultat i de olika empiriska kapitlen ligger nära faktauppräkningen. Här hade jag gärna sett att Sofia Gustafsson valt en mer argumenterande framställning. Jag hade också gärna velat se mer av teoretiska diskussioner kring vad ett monster är, vad det kan sägas uttrycka, samt vad dåtidens monsterläror säger om järteckenläror.
Men att Sofia Gustafsson skrivit en bok som kommer stå sig länge, det är jag fast övertygad om. Äntligen fick så Joen Petri Klint sin historiker. Det anade han inte däremot när han skådade upp i himlen på jakt efter framtidstecken.
Tre Historievärldar av fem möjliga!
Bo Eriksson
Share