Recension

Essäsamling

Peter Skogsberg, Sökandet efter Sand Creek: Och andra essäer om relationerna mellan indianer och vita i amerikansk historia (Stockholm: Santérus förlag 2018). 245 s.

Cowboys och indianer har länge fascinerat västlandet och har tagit alla möjliga kulturella uttryck, från matinéfilmer till plastminiatyrer. Barn leker cowboys och indianer samt tittar på filmer där andra barn klär ut sig och leker samma sak. De flesta vuxna i min generation har sin favorit-västernfilm. Kampen mellan cowboys och indianer har blivit en kulturell ikon inom populärkulturen.

Det är konstigt, eftersom mötet mellan ursprungsbefolkningen och européerna var en våldsam affär som slutade i att indianerna förlorade sitt land. Varför envisas vi då med att romantisera och kommersialisera ett sådant brutalt förflutet? Vi gör det ju inte med säg slaveriet, i alla fall inte på samma sätt.

Den frågan svarar förvisso inte Peter Skogsberg på i sin för övrigt utmärkta essäsamling Sökandet efter Sand Creek – men desto fler svar har han på hur förhållandet mellan indianer och vita sett ut i verkligheten. Han serverar en besk medicin, men den behövs om vi ska kunna hålla stånd mot det populärkulturella virus som sprids via filmkanaler, biofilmer och i äventyrsböcker och som romantiserar vår bild av how the West was won.

Han fokuserar på händelser och sammanhang som det sällan eller aldrig skrivits om på svenska. Ett sådant obehandlat ämne utgörs av fångenskapsberättelser. Dylika skildringar skrevs som regel av vita kvinnor efter en längre tid i indiansk ofrihet och utgjorde dåtidens sensationslitteratur. Texterna var dramatiska och ödesmättade och ”inte sällan kryddade med sexuella antydningar”, påpekar Skogsberg. Han uppmärksammar skillnaden mellan de kvinnliga fångenskapskapsberättelserna och en ny framväxande litterär genre som lyfte fram den vite manlige jägaren – kvinnliga offer ställdes mot manliga hjältar.

En händelse som flera essäer uppehåller sig vid är striden vid Little Big horn år 1876. Anledningen är, som han själv skriver: ”Möjligen bara med undantag för slaget vid Gettysburg 1863, som blev en vändpunkt i inbördeskriget, är Little Big horn den mest omskrivna militära händelsen i amerikansk historia över huvud taget.” (s. 143).

Slaget vid Little Big horn 1876. Bildkälla: Wikipedia

Slaget vid Little Big horn ägde rum vid floden med samma namn och utgjorde den största och mest kända drabbningen mellan siouxerna och de vita. Vid striderna dog inte bara general Custer utan också cirka 270 andra soldater. Redan i sin samtid fick händelsen en tragisk och mytisk aura kring sig; slaget och de vita som stred till siste man blev en legend. Ryktet om att general Custer kanske tog livet av sig under pågående strid, tystades ned.

Striden innebar inte bara general Custers död, vars namn kom på allas läppar tack vare den snabba spridningen av nyheterna om slaget, utan också en vändpunkt i den amerikanska statens förhållande till sin ursprungsbefolkning. Från och med nu lade myndigheterna bort silkesvantarna.

Majoriteten av indianstammar hade ringats in och tvångsförflyttats till reservat mot slutet av 1880-talet. Grundvalen för deras fria nomadliv, jakt på vilt, var därmed borta. De stod nu i ekonomisk beroendeställning till den amerikanska staten vilket i de flesta fall innebar en katastrof. De amerikanska myndigheterna har varit mycket flitiga på att undergräva och till och med utplåna stamorganisationer varför det än i dag pågår rättsliga processer mellan ursprungsbefolkningen och den amerikanska staten.

Slaget vid Little Big horn antog orimliga proportioner som dock fyllde ett ideologiskt syfte. Samma år som striden ägde rum uppfann Alexander Graham Bell telefonen, John D. Rockefeller lade grunden till Standard Oil, Mark Twain gav ut Tom Sayers äventyr ”och hyllades som den första genuint amerikanske berättaren”, nationalsporten baseboll organiserades i The National League; allt samtidigt som ett dramatiskt valår utspelades i landet och USA firade 100 år som självständig nation. Det som skilde ut slaget från de andra epokgörande händelserna låg i att ursprungsbefolkningen hade slagit tillbaka mot stormakten USA. ”Det var vildarnas triumf över civilisationen.”

Slaget vid Little Big horn är blott ett av många spännande och fascinerande ämnen som Peter Skogsberg behandlar i sin essäsamling. Varje essä står på egna ben, även om vissa ämnen, som sagt, återkommer i de olika texterna. Peter Skogsberg är något så unikt som en svensk expert på Nordamerikansk historia med fokus på vita och indianer och som kan skriva om ämnet på ett både initierat och intresseväckande sätt.

Boken är viktig läsning, för den visar hur komplex historien alltid är, i synnerhet när det kommer till möten mellan ursprungsbefolkningar och erövrare. För några enkla uppdelningar i röda (elaka) och vita (goda) kan inte göras – och görs inte heller av Skogsberg – även om ursprungsbefolkningen stod som förlorare i slutänden. Övergreppen och våldsamheterna var legio från båda sidor.

Det essäerna inte lyckas lika bra med är att ge överblick över Nordamerikas omvandling, men det ligger i och för sig i essäsamlingens natur, att prioritera korta ämnesbehandlingar. Vissa essäer spretar även åt olika håll, och det hade varit bra om Peter Skogsberg stämt av innehållet bättre så att de tillsammans bildar en enhet.

Avslutningsvis hoppas jag att författaren vill återkomma med fler böcker i ämnet, för de historiska kunskaperna har han, likaså konsten att skriva till en bredare publik. Varför inte med ett översiktsverk över denna fascinerande men också våldsamma del av Nordamerikas historia? För vi behöver ett svenskt standardverk över Nordamerikas historia säg 1750–2018, med särskild fokus på indianer och vita, som kan spränga sönder romantiserande populärkulturella ikonen.

Tre och en halv Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson