Recension

Historisk roman

Ida Jessen, Doktor Bagges anagram, översättning Ninni Holmqvist (Lund: Historiska Media 2018). 172 s.

Ida Jessen är en dansk prisad författare och översättare som vann stor uppmärksamhet med sin historiska roman En ny tid (2016) – den recenserades också här, i Historievärlden. Nu har fortsättningen kommit om makarna Bagge: Doktor Bagges anagram.

Handlingen i både del ett och två utspelas i det lilla jylländska samhället Thyregod under tidigt 1900-tal, med tillbakablickar på 1800-talet. I den första boken fick vi följa Lilly och hennes arbete som friskolelärare i Thyregod. Hon är gift med ortens doktor, Vigand Bagge, ett äktenskap som är stramt och kärlekslöst. I den första delen låg han döende på ett sjukhem och Lilly inser att snart kommer hon vara ensam, och det i en värld stadd i snabb förändring.

I den andra delen får vi egentligen samma historia berättad men utifrån mannens perspektiv, den kylige och strame doktor Bagge som är svårt sjuk och döende. Doktor Bagge har på uppmaning av en ung läkare intresserad av medicinhistoria börjat skriva en text om sin yrkesgärning. ”När börjar läkarens dag? Den börjar med ett ljud. En ringning, det är telefonen, eller en knackning.” Skriver han, men det blir ingen sedvanlig yrkesbeskrivning utan snarare en introspektion från Vigand Bagges sida i syfte att förstå sig själv och finna de psykologiska orsakerna till att det gick som det gick. Det blir en högst personlig berättelse.

I sökandet efter svar, men även efter de rätta frågorna att ställa, återkommer han ofta till sin far, som var en lika undanglidande och gåtfull person som Vigand själv. Vigand däremot beundrar honom. Modern däremot känner han inget annat än förakt för, en negativ känsla för kvinnor han tycks ha tagit med sig in i äktenskapet.

Precis som den förra delen utspelas handlingen i en brytningstid i historien: 1900-taletets början såg framväxten av ett modern samhälle. Doktor Bagge är djupt engagerad i tidens medicinvetenskapliga frågor, i synnerhet spörsmål om hygien. I sann folkbildningsanda reser han runt i byarna och håller föredrag om bakterier och vikten av att vara renlig.

Efter att ha läst klart denna andra del blir jag faktiskt nyfiken på att återvända till den första. Men sanningen om makarna Bagge ligger nog vare sig hos Lilly eller hos Vigand utan någonstans emellan dem. Det som inte är utskrivet men döljer sig mellan och under raderna. Kanske gives det inte ens en förklaring till att sakerna utvecklades som de gjorde – det bara blev så.

Att saker och ting blev som de blev var å andra sidan en tidstypisk tanke runt sekelskiftet 1900. Som Hjalmar Söderberg skriver i Den allvarsamma leken: ”Man väljer inte sitt öde. Och man väljer lika litet sin hustru eller sin älskarinna eller sina barn. Man får dem, och man har dem, och det händer att man mister dem. Men man väljer inte!”

Också det är en roman som delvis handlar om hur människor liksom driver fram i verkligheten; de låter sig påverkas, försöker ej eller kan ej påverka sina liv. Oftast är personerna olyckliga men finner en sällsam lycka i att just vara olyckliga, oförmögna att påverka sina öden, sina situationer.

Jag menar nu inte att Ida Jessen skriver som Hjalmar Söderberg, det vore att ta i, men mina tankar går ändå åt det hållet. Makarna Bagge är så tyngda av livet och olyckliga och samtidigt fyllda av sprudlande liv samt en brinnande frihetstörst som onekligen uppvisar likheter med vissa gestalter i Hjalmar Söderbergs litterära värld.

Översättaren Ninni Holmqvist har även i denna andra del gjort ett fint arbete. Hon har en god språkkänsla. Också i denna roman sägs mycket mellan rader och Holmqvist låter, som en god översättare ska göra, tomrummen stå.

Fyra Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson