Recension

Biografi

Walter Isaacson, Leonardo da Vinci (Stockholm: Atlantis 2018). 511 s.

Vad utmärker ett geni? Att personen är exceptionellt intelligent, ovanligt begåvad i matematik och gärna en smula excentrisk? Som Albert Einstein, han var ju ett geni, utan tvekan. Men var också Leonardo da Vinci ett geni? Både ja och nej om vi ska tro Walter Isaacson i sin biografi över Leonardo da Vinci.

Att journalisten och författaren Walter Isaacson tar sig an Leonardo da Vinci förvånar inte. Han har tidigare skrivit om både Albert Einstein och Steve Jobs samt en uppmärksammad och prisad biografi över Benjamin Franklin. Jag vågar påstå att han håller åtminstone Einstein och Franklin som två genier medan han tvekar något om Jobs och da Vinci. Inte för att da Vinci (eller för den delen Steve Jobs) inte skulle ha varit en exceptionellt begåvad och excentrisk person utan för att han faktiskt slarvade med matematikern.

Vari bestod då Leonardo da Vincis (1452–1519) storhet? På den punkten är Walter Isaacson tydlig: renässanskonstnären och vetenskapsmannen da Vinci är det yppersta exemplet på en person som kunde göra kopplingar mellan discipliner som till exempel konst och vetenskap, humaniora och teknologi. Han kombinerade teori med praktik, erfarenhet, iakttagelser och experiment, han ifrågasatte dogmer och vågade tänka annorlunda. Han såg mönster och arbetade med likheter och analogier, inte minst mellan natur, djur och människa.

Alla har vi säkert någon favoritmålning eller älsklingsteckning av da Vinci som vi ser framför oss när namnet nämns. Kanske Mona Lisa, Nattvarden eller Damen med hermelinen, eller varför inte teckningen av fostret i livmodern, helikoptern eller den så kallade vitruvianske mannen?

Den vitruvianske mannen. Bildkälla: Wikipedia

Många är dem i alla fall och Walter Isaacson har gått igenom varenda en av dem, inklusive hans anteckningar: 7 200 sidor anteckningar och ofullständiga kommentarer. Originalen till dessa anteckningsböcker finns spridda i Europa: i Milano, Florens, Paris, Seattle, Madrid, London och slottet i Windsor.

Utöver noggranna genomgångar av både kända och (för de flesta) okända blad av da Vinci ger Isaacson glimtar av hur han var som person. Han kunde vara charmerande och attraktiv, åtminstone som ung, men också snarstucken och tvär, som gammal. Han var extremt vetgirig och det kan inte ha gått en dag utan att han tecknade eller skrev ned något på sina anteckningsblad. Men det var da Vincis både styrka och svaghet.

Styrka för att han kunde visualisera det andra inte kunde föreställa sig i tanken, som mördarmaskiner, maskiner som stöter ned stegar vid belägringar och en maskin för perpetuum mobile med vattenskruv. Han ägnar sidor efter sidor åt att rita av människors anatomi: huvud, muskler, senor, livmoder, armar, ben, uttryck och så vidare.

Svaghet för att han så sällan förverkligade sina många idéer. De förblev just papperskonstruktioner, om än unika och otroligt detaljerade och noggrant genomförda. Det icke byggda och konstruerade är i hans fall det som skapat historia. Som konstnär var han briljant och precis som med sina tankar kring vetenskap långt före sin tid. Hans signum som konstnär var att ge psykologiska porträtt som röjer dolda känslor som Mona Lisa med sitt leende.

Leonardos konst vilade på extremt noggranna anatomiska iakttagelser. Han dissekerade lik för att undersöka hur nerver och blodkärl löpte i kroppen – allt för att bli mer trovärdig i sin konst. Han gjorde konsten till en vetenskap.

Om detta och mycket mer därtill kan man läsa i Walter Isaacsons initierade biografi över den store vetenskapsmannen och konstnären, geniet, Leonardo da Vinci. På plussidan ligger att han går på djupet med Leonardos alster, majoriteten av hans målningar och kända teckningar granskas och diskuteras. Han pekar på motiv och tekniker, färgval och mönster. Isaacson är en mycket kunnig person och biografin är full av insikter och uppslag.

På minussidan ligger att det blir för mycket fokus på den store konstnären och vetenskapsmannen och mindre på tiden, trenderna och ett Europa i stor omvandling. Leonardo da Vinci levde i övergången renässans och reformation. Biografin är som en mycket utförlig utställningskatalog där konstnärens verk presenteras i kronologisk följd. Jag hade faktiskt gärna sett mindre av verken och mer av tiden.

Men det är ändå en bra biografi och ett imponerande arbete att bringa ordning i geniets – eller mer försiktigt uttryckt, den mångbegåvade – Leonardo da Vincis papper.

Rekommenderas! Fyra Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson