Recension

Facklitteratur

Daniel Schönpflug, Världen i uppbrott: Kometåren och den svåra vägen till fred 1918–1923 i översättning av Anders Björnsson (Stockholm: Santérus förlag 2018). 293 s.

Den tyske professorn i historia Daniel Schönpflugs bok Världen i uppbrott består av ett kollage av röster vilka beskriver de fem åren som följde efter första världskriget. Personerna försöker göra upp med det förflutna, i en del fall även med traumatiska minnen, och med en föråldrad värld. De slåss mot fördomar och mot förlegad tradition.

Som den österrikiske tonsättaren Alma Mahler, som ville leva sitt liv med två män: maken, arkitekten Walter Gropius och älskaren, författaren Franz Werfel. Det sågs inte med blida ögon av omgivningen. Tiden var inte mogen för den sortens sexuell revolution.

Walter Gropius var för övrigt arkitekt och står som en av grundarna av den tyska skolan Bauhaus, som undervisade i konsthantverk, formgivning och arkitektur och blev tongivande inom arkitektur och konst och var en föregångare till funktionalismen.

Vi hör även den amerikanske artilleriofficeraren Harry S Truman, den engelska författaren Virginia Woolf, journalisten Louise Weiss, tyske matrosen Richard Stumpf, tyske kronprinsen Vilhelm, den vietnamesiske frihetskämpen i parisisk exil Ho Chi Minh, konstnären Georg Grosz, konstnären Paul Klee, kompositören Arnold Schönberg, den irländske självständighetspolitikern Terence MacSwineyden, indiske frihetskämpen och politikern Gandhi med många fler röster.

Men boken består inte enbart i en serie mikrohistoriska porträtt, de enskilda rösterna, utan Daniel Schönpflug griper också stundom in i berättelserna och presenterar korta, effektiva analyser av skeendena och de konstnärliga skapelserna.

Så här skriver han till exempel om Arnold Schönbergs stycke Jakob stege: ”I Jakobs stege möter man både kollapsen för de gamla meningssammanhangen och en förhoppning om att dessa ska kunna återskapas. Kompositionen rymmer de första trevande stegen till ett nytt och matematiskt-abstrakt sätt att förstå musik: tolvtonsmusiken. Till sin innebörd visar den en väg till Gud, inte till de stora ideologiernas frälsningsläror.” (s. 164)

Det är snyggt och skickligt komponerat. Överlag visar han prov på både stor beläsenhet och känsla för tiden. Schönpflug arbetar som en författare och vet hur man skapar konstnärliga bryggor mellan avsnitt.

Boken inleds till exempel med en betraktelse av Paul Klees konstverk Kometen i Paris, och längre fram i boken, när han skriver om dagböckerna, breven och memoarerna från tiden, som dokumenterar tiden från februari till juni 1919, påpekar han att de genomsyras av en alldeles speciell viljekraft. ”Som hade värmens och ljusets återkomst efter vintermörkret – i tänkandet, i så många människors privatliv men först och främst inom konsten – tänt just de där kometstrålarna, som Paul Klee fångade i sin bild.”

På minussidan ligger en allt för stor upptagenhet av rösterna och för lite av information om och kring själva personerna och händelserna. Den som söker minibiografier över mer eller mindre kända personer från tiden blir besviken. Det är kollaget som form som står i fokus, inte liven och biografierna.

Mitt slutomdöme blir ändå positivt. Hans sätt att skriva sceniskt, en teknik han övat upp genom att vara manusförfattare, gör boken spännande och berättelserna gripande. Man vill veta hur det går för personerna.

Daniel Schönpflugs Världen i uppbrott visar att Peter Englund inte är ensam om att behärska kollaget som facklitterär form, och att man inte behöver skriva fem böcker för att lyckas fånga in en förfluten tid. Språkligt håller Daniel Schönpflug mycket hög klass, fint förmedlat av översättaren Anders Björnsson.

Rekommenderas! Fyra Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson