Recension

Forntiden

Harald Meller & Kai Michel, Himmelskivan från Nebra: Nyckeln till en svunnen kultur i Europas hjärta i översättning av Joachim Retzlaff (Stockholm: Daidalos förlag 2019). 397 s.

Den här populärhistoriska boken skildrar upptäckten av ett sensationellt arkeologiskt fynd: Himmelsskivan från Nebra, som ligger i Centraleuropa. Den är en arkeologisk thriller: spännande, överraskande och en ögonöppnare. Föremålet som hittades är en rund skiva som är över 3 600 år gammal och som avbildar natthimlen. Den hittades av gravplundrare 1999 men hamnade till slut i vetenskapens händer 2002.

Det är rafflande historia om hur det gick till när fyndet till slut hamnade på museum, där den självklart hör hemma. Föreståndaren för Landesmuseum für Vorgeschichte Harald Meller tvingades gå undercover för att få händerna på skivan. Han hamnade till slut på en hotellbars herrtoalett – det var för övrigt Hilton i Basel – där han i panik försökte sms:a polisen, men eftersom de befann sig långt under mark och runtomkring honom var tjocka väggar av sten så gick inte signalerna fram.

Med svetten rinnande på pannan försökte han in i det längsta fördröja handeln med gravplundrarna. De blir allt otåligare och vill ha besked: vill du ha den eller ej? Till slut stormar polisen och föremålen tas om hand av staten.

I boken berättas för första gången om räddningen och utforskandet av denna förunderliga skiva; författarna ger dessutom ett panorama över den svunna kultur i Europas hjärta som den härrör ifrån. Himmelsskivan är stor som en LP ungefär – eller en pizza, typ. Den är tillverkad i brons och guld samt är den äldsta kända konkreta avbildningen av himlen. Alltså inte i mytologiskt hänseende utan som en naturvetenskaplig artefakt.

Skivan räknas numera som ett så kallat världsminne tillsammans med andra storheter såsom Magna Charta, Gutenbergs bibel och Beethovens nionde symfoni.

Himmelsskivan deponerades i jorden omkring 1600 före Kristus. Den är som en flaskpost från det förflutna – eller en nyckel till en förlorad värld. Den ger en inblick i det förhistoriska Europas föreställningsvärld för bortåt 4 000 år sedan.

Vad är den då? Jo, Himmelsskivan är en kalender som kodade en regel för uträknande av skottdagar: stjärngruppen pleiaderna, måne och sol (alternativt fullmåne), horisontbågar, solbåt (symbol för solens resa), allt finns med på skivan. Delarna har lagts på vid olika tidpunkter.

Det här var ett riktigt statusföremål som endast en hövding/kung fick äga. Bilden av ett stort kungadöme mitt i Europa förstärks av de majestätiska högarna och praktfulla gravarna som finns i området. Himmelsskivan visar hur avancerad högkulturen var: en bronsålderscivilisation mitt i Europa! Centraleuropa var inte ett enkelt bondesamhälle, menar författarna.

Fyndet visar dessutom hur kungarna i och kring Nebra stod i förbindelser med andra kulturer och platser. Tennet och guldet kommer från det avlägsna Cornwall och högkulturen som skapade skivan stod i handelsförbindelser med civilisationerna i Mesopotamien, Egypten och Indusdalen.

Fyndet väcker fler frågor än det ger svar. Det är också författarna medvetna om även om de lämnar rummet fritt till spekulation. För om det stämmer som de skriver då måste våra historieböcker skrivas om.

Till de stora flodkulturerna Egypten, Indus och Mesopotamien måste en ny civilisation läggas; en som var placerad i Centraleuropa under bronsålders tid. Det är inget som görs i en vändning, med en bok. Vi får helt enkelt se vad detta fynd egentligen berättar om tiden och om hur man mäter civilisation.

Boken har många förtjänster, jag har nämnt flera ovan. Men där finns också minus. Som att författarna lite väl ofta använder sig av cliff-hangers och att de drar lite väl stora växlar på ett ganska litet material. De vill så gärna se Himmelsskivan som beviset på en (tysk) högkultur lika avancerad som Egypten och Mesopotamien. Jag ställer mig tveksam till det. Jag tror att de astronomiska kunskaperna som Himmelsskivan förmedlade var av ganska allmänt slag. Problemet är bara att vi inte hittat något liknande förut.

Tre Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson