1500-tal Sverige

Recension

Karin Tegenborg Falkdalen, Kvinnorna runt Vasatronen (Lund: Historiska Media 2025). 408 s.

Kristina Sture, född 1559, var en hårt prövad kvinna. Redan som barn förlorade hon sin far, Svante Sture, och två bröder, Nils och Erik, vid det som kom att kallas Sturemorden. Den 24 maj 1567 lät kung Erik XIV mörda fem adelsmän och sin privatlärare på Uppsala slott. Tre av de dödade tillhörde Stureätten: Svante (fadern) samt hennes bröder Nils och Erik. Kristina var tillräckligt gammal för att bevara klara minnesbilder av denna våldsamma händelse, minnen som följde henne livet ut.

När hon år 1600 återigen konfronterades med politiskt våld inom de högsta samhällsskikten, var det hennes make Gustav Banér som stod inför rätta, anklagad för högförräderi i Linköping. I maktens centrum fanns hertig Karl, yngre halvbror till Erik XIV.

Under natten före avrättningen, medan det sågades och hamrades på schavotten, samlades Gustav Banér med sin hustru Kristina och deras barn – Margareta, Anna, Axel och Johan – i fängelset. De läste högt ur Psaltaren. Sedan blev det dags att ta farväl. På morgonen, skärtorsdagen den 20 mars, överlämnade Gustav gåvor till sin familj: bland annat ett exemplar av Psaltaren, märkt med orden: ”Gustaf Banner den 20 martij. En klaglig dagh.” Före namnet skrev han initialerna ”XGIMHX”, en förkortning för ”Christus Gott Ist Mein Heil Christus”. Boken gav han till dottern Margareta.

Margareta fick också ett hängsmycke i form av bokstaven C – en gåva från Kristina vid deras trolovning – med orden: ”Den skall du giva din broder Svante och bed honom ingen giva den utan den han unnar så gott som jag haver unt den som jag haver den givit.” Smycket, av guld och emalj, finns idag på Nordiska museet.

Dottern Anna, vid tiden för händelserna femton år gammal, har senare brevledes beskrivit vad som hände: ”… de gingo emellan de starche wachtarna gatan nedföre till Stadens Torg därest det ådömda dödsstraffet på dem exeqverades.” Först ut var Gustav Banér. Efter honom avrättades Gustavs äldre broder Sten Banér, följd av Ture Bielke, Erik Sparre och Bengt Falk. Hertigen hade gjort upp med sina upproriska rådsherrar. I ett tidigare skede hade han också låtit avrätta Johan Sparre, gift med Margareta Brahe – en syster till de Brahesläktingar som dömde.

Denna gripande berättelse om Kristina Stures och Margareta Brahes förluster - de båda stod varandra nära - är i och för sig känd sedan tidigare men återberättas av Karin Tegenborg Falkdalen med både nerv och närvarokänsla i hennes nya bok Kvinnorna runt Vasatronen.

Idéhistorikern Karin Tegenborg Falkdalen skildrar tidens dramatiska utveckling från Stockholms blodbad till Linköpings blodbad från kvinnornas perspektiv. Hennes undersökningsfrågor lyder: ”Vilka konsekvenser fick det politiska spelet för kvinnorna närmast tronen? Vilka möjligheter hade en kvinna i en maktposition att agera i en manlig värld?” Svaren på dessa undersökningsfrågor försvinner dock när de starka berättelserna tar över den akademiska approachen - och det är inte menat som kritik från mina sida utan ett beröm.

Det blir en lång kedja av starka kvinnoöden där Kristina Sture och Margareta Brahe utgör de sista. Däremellan stiftar vi bekantskapen med Kristina Gyllenstierna, Gustav Vasas drottningar, Vasaprinsessorna, Karin Månsdotter, Sigrid Sture, Katarina Jagellonica, Gunilla Bielke, Ebba Brahe gift med Erik Sparre som också avrättades vid Linköpings blodbad 1600, systrarna Anna, Margareta och Kristina Sture med flera.

En person som för mig blev en spännande ny bekantskap är Sigismunds syster Anna. Hon spelade en stor roll i det högadliga kvinnliga nätverk som försökte hantera en både oresonlig och tidvis oberäknelig hertig Karl som gick hårt åt deras män. Det är också en styrka med boken, att Tegenborg Falkdalen just visar hur kvinnorna agerade när männen stred, satt fängslade, tvingades gå iväg i exil, stod inför rätta och så vidare. De var inte passiva bedjande kvinnor som bara såg på utan de tog aktiv del i politiken genom att skriva brev och böneskrifter för sina män samt utnyttja de goda kontakter de hade hade till hov, kung och drottning.

Helt invändningsfri är boken dock inte. Bitvis känns framställningen lite rörig, med många namn och händelser, och då är jag ändå en 1500-tals expert - men hur är det då inte för en vanlig läsare, undrar jag. Tyvärr gav inte släktträden på främre och bakre bokpärmarnas insidor mycket hjälp att hålla reda på vem som var kusin till vem. Släktträd ska vara pedagogiska och lätta att förstå, men det är inte dem här. Layouten fungerar helt enkelt inte.

Men sett till sin helhet är boken ändå ett lyckat projekt. Välskriven, spännande och initierad - med sin nya bok visar Karin Tegenborg Falkdalen att hon är Sveriges ledande expert på 1500- och 1600-talens maktens kvinnor. Dessutom är hon en god historieberättare! Rekommenderas!

Fyra Historievärldar av fem möjliga!

Bo Eriksson